A machine to think with
Språk och text representerar både människans erfarenheter och hennes ambition att organisera dessa erfarenheter i tankar som kan förmedlas till andra. Förenklat ordnar skrivandet tankar till text, medan läsandet frigör text till tankar. Tänkande är en komplex företeelse. I utbildningssystemet föreställer vi oss gärna att kunskap leder till ett mer kvalificerat tänkande. Genom kunskaper utvecklas individens – och kanske även kollektivets – förmåga att tänka konstruktivt och kritiskt, tänka i flera led och att tänka med etablerade faktakunskaper som grund. Men att tänka tar tid. Det är ett hårt arbete. Den som utvecklar sitt tänkande måste träna sig i att lösa gradvis svårare problem och disciplinera sitt intellekt till att tåla successivt större mentala påfrestningar. I skriv- och läsforskningen argumenterar vi gärna för det intima förbundet mellan språk och tanke. Genom språket fullbordas tanken. Kvalificerat språk, föreställer vi oss, ger tillgång till ett mer flexibelt tänkande. Också det mest flexibla tänkandet förblir en outlöst potential om det inte finns språk att förmedla tänkandet med.
I mötet med den nya tidens teknologier stannar vi inte sällan upp inför frågan om huruvida det som teknologin erbjuder oss är ett språkligt samspel, som kvalificerar vårt tänkande, eller om det rentav tänker åt oss, så att det möjligen kvalificerar vårt språk, men förslöar vårt tänkande. I det här keynote-föredraget ska jag uppehålla mig vid relationen mellan text, läsande, tänkande och maskiner. I huvudsak handlar det om en reflexion över tänkandets plats i utbildningen och mer specifikt dess plats i skolans läs- och skrivundervisning. Men det handlar också om vilka slags frågor man framöver kan förvänta sig att vår forskning ska kunna svara på. Om maskiner tar över elevers läsande och skrivande – eller om de inte tar över, men blir en dialogpartner i elevers läsande och skrivande – då blir det angeläget att fundera över, och ta reda på, hur sådana intellektuella kvaliteter, som vi traditionellt antar är förbundna med ett intimt umgänge med text, påverkas av detta nya partnerskap.
Begreppet maskin i föredragets titel ska inte omedelbart läsas som en industrisamhälleligt klingande eufemism för modern nätbaserad artificiell intelligens såsom large language models eller liknande. Snarare ska det ses som en metafor för olika typer av teknologier med en möjlig kapacitet att både utmana och utveckla det mänskliga tänkandet.
